Den akademiska ridkonsten (AR) är en lära på hästens villkor. Det innebär att dressyren är till för hästen, inte hästen för dressyren. Utbildningen utgår från varje ekipages individuella förutsättningar och som ryttare utvecklas man tillsammans med sin häst för att uppnå balans och harmoni.
Stort arbete läggs på grundutbildningen. Framför allt är markarbetet inom den akademiska ridkonsten unikt och ger en välgymnastiserad och lyhörd häst. Genom att följa en genomtänkt utbildningsstege tränas hästen i att lyfta sin rygg, att bära sin ryttare mer med bakbenen och att skolas till samling utan spänningar. Samtidigt utvecklas relationen, ledarskapet och samspelet mellan häst och ryttare genom fördjupad kommunikation och förfinade hjälper.
Begreppet akademisk ridkonst är myntat av den danska historikern och ryttaren Bent Branderup. Det har starkt ursprung i stridskonsten och barockens ridakademier men anknyter också till nutida studier av hästens beteende och biomekanik. Filosofiskt kan akademisk ridkonst beskrivas som ett hantverk vilket kan övergå till konst. I konsten når dressyren en högre dimension då två själar vill vad två kroppar kan.
Bent Branderups hemsida
