Hästarna har alltid varit en del av mitt liv,  i stort sett sedan mina första andetag. Jag växte upp på mina föräldrars hästgård och hade förmånen att umgås och träna dagligen med dessa fantastiska djur.

Dressyr blev mitt stora intresse. Jag introducerades tidigt i tävlingsvärlden och tävlingsred själv i många år, upp i svår klass. Men trots alla framgångar kom ändå en tidpunkt i mitt liv då jag tröttnade på tävlandet och inte visste hur jag ville fortsätta utvecklas. Jag förstod inte just då vad det var som kändes fel men tog ändå beslutet att avsluta min tävlingskarriär och mitt dressyrutövande.

Flera års sökande ledde mig så småningom till den Akademiska Ridkonsten (AR) och detta blev en ögonöppnare i många avseenden, inte minst när det gällde mig själv som ryttare. För mig var detta genuin äkta dressyr med ett helt annat förhållningssätt till hästen som varelse än vad jag erfarit inom tävlingsvärlden. Mitt dressyrintresse återkom med oanad kraft och det står sig fortfarande lika starkt.

Jag fortbildar mig nu främst för Bent Branderup, den Akademiska Ridkonstens grundare. År 2013 gjorde jag mitt väpnarprov och samma år började jag själv också undervisa i ridkonst. I övrigt så är jag sedan 2015 Mastery Student inom Straightness Training (ST) och har efter hand även fortbildat mig inom sitsträning, kroppsmedvetenhet och horsemanship. Alla dessa delar ser jag som bra komplement till den akademiska träningen och jag har därav också implementerat dem i mitt eget sätt att lära ut. 

Mina förhoppningar framöver är att kunna fortsätta inhämta, fördjupa, utkla och förmedla kunskaper i ridkonsten. Att "göra gott" för  häst och ryttare och att få vara delaktig i deras utveckling är för mig så otroligt inspirerande.